Välkommen till MTA Production

Postat den 24 februari 2017

Juha Mulari & Sara Varga

Juha Mulari & Sara Varga

”Du får inte ändra på mig”, duetten med Sara Varga från årets fjärde deltävling i Melodifestivalen i Skellefteå finns med på den nya femspårs-EP:n som bär namnet ”Mot okända mål”. Juha fortsätter tonsätta sitt liv. Här finns låtar som plockar upp trådar från det förflutna men han vill samtidigt inte fastna i det som varit.

”Det går inte att göra det ogjort, men samtidigt vill jag ju gå vidare”, säger Juha med eftertryck. ”Eftersom jag har svårt att be om hjälp har låtskrivandet varit mitt sätt att självläka och kunna gå vidare. Jag skulle säga att den röda tråden i det här låtmaterialet är relationer.”
En hel del har förändrats sedan debuten 2014. Inte minst samspelet med en publik har hjälpt till att utveckla honom som artist.

Juha berättar:
”Att spela live har lärt mig att hitta mitt uttryck. När jag ser hur livepubliken reagerar på musiken, lyfts jag också och vågar ta mer och mer plats. Det känns helt otroligt att jag som artist kan fånga dem, få dem att känna så mycket.”
Texterna på ”Mot nya mål” bottnar fortfarande i Juhas liv och historia, men där senaste EP’n (”Våndan & Extasen” 2016) hade ett sound och en produktion mot det mer elektriska, är det nya materialet tillbaka i det nakna, akustiska soundet från debuten 2014.

”Texterna kommer publiken att känna igen, men både i text, musik och produktion finns insikten att det går att förändra och göra annorlunda”, förklarar Juha. ”Alla låtarna kretsar kring livshändelser, öden och relationer men också vetskapen om det fria valet att påverka sitt eget liv. Antingen blir du ett offer eller går stark ur det som hänt och lär dig av det”.

För Juha har musiken varit vägen att lätta på trycket, det som hållit honom sund och som varit hans eget sätt att bearbeta, självläka och rannsaka – ett sorts inre bokslut. Inte minst efter att han totalt bröt med sitt kriminella liv. Självrannsakan är ständigt pågående i Juhas liv.
”Ingen piskar mig så hårt som jag själv. Jag har lärt mig hantera mina primitiva känslor och se situationer ur fler vinklar. Jag har hittat min inre kompass nu, som styr mig rätt. Musikaliskt har min historia egentligen aldrig varit ett problem, mer en tillgång. Däremot har det tagit tid att acceptera att jag duger som jag är. Det har kommit längs vägen Ju fler demoner och rädslor jag besegrar, ju mer jag utmanar mig själv desto mer stärks jag, både på scen och utanför.”

Postat den 20 februari 2017

Turnéaktuella Rigmor Gustafsson i SVT2´s Kulturstudion.

Turnéaktuella Rigmor Gustafsson sågs i lördags i SVT2´s Kulturstudion då det var jazztemakväll. Det visade dels en dokumentär om" Jazz-Greta", som handlar om Monica Zetterlunds kusin Greta Olsson som sjungit jazz även hon under större delen av sitt liv men blev kvar i Hagfors.

Efter det följde två konserter - en med Stacey Kent och en med Jacob Collier. Tre helt olika dokumentärer. Programledare Ella Petersson samtalade med inbjudna gästen Rigmor Gustafsson om dessa filmer som visades.

Se programmet här:

rigmor-svt   http://www.svtplay.se/video/12447646/kulturstudion/kulturstudion-avsnitt-16?start=auto
Rigmor startar en tio spelningar lång turné i Norrland på tisdag den 21/2.

Bandet består av:
Rigmor Gustafsson: sång
Jonas Östholm: piano
Martin Höper: Bas
Chris Montgomery: trummor

Se turnéplan här:

21/2 Hudiksvall, Kultuhuset Glada Hudik
22/2 Härnösand, Metropol
23/2 Östersund, Gamlanteatern
25/2 Skellefteå, Älvy Jazzcafé
26/2 Piteå, Studio Acusticum
27/2 Sundsvall, E-street
28/2 Bollnäs, Kulturhuset
1/3 Kalarne, Hotell Östjemten
2/3 Umeå, Jazzstudio
3/3 Örnsköldsvik, Brux

Postat den 19 februari 2017

Recension: Omtumlande möte mellan musik och konst

Martin Hederos har precis släppt sitt första solo album. Musiken från albumet albumet framförde han ikväll på UKK tillsammans med konstnären Jesper Waldersten. Det blev ett spännande möte för många sinnen.

Det är nedsläckt i konsertlokalen med en mycket sparsam belysning på scenen, när kvällens båda artister Martin Hederos och Jesper Waldersten kliver ut på den. Walderstens bilder och ibland texter projiceras på en stor duk bakom Hederos som sitter vid sin flygel. Det första som händer är att Waldersten skriver en text. Det står till slut så här:

"Sträcker ut fingrarna

efter modersmjölk

och bläck

efter förkolnad

snö

hur ska det gå?"

Detta kan säkert tolkas på många olika sätt. Min tolkning blir att deras projekt är nyfött och med bläck ska konst skapas och det finns en osäkerhet hur det ska gå. Dessutom är titeln på det första stycket "Hur ska det gå?".

Överhuvudtaget så lämnar Walderstens framväxande bilder i takt med musiken rum för egna tolkningar. Det som slår mig är att jag ibland tappar fokus på musiken för att jag koncentrerar mig så mycket på de framväxande konstverken. Eftersom jag har hört musiken innan konserten så vet jag ändå hur vacker den är.

Vid något tillfälle så spelar Martin Hederos utan något som visas visuellt och då framträder musiken mycket tydligare för mig. Waldersten berättar att bilderna inte sparas efteråt. Vi får se dem här och nu. Hederos berättar att hans soloskiva släpptes igår men att detta inte är någon solospelning eftersom han gillar att ha sällskap på scenen.

Ett humoristiskt inslag blir när Martin spelar en polska och de visar en film när de två männen dansar med varandra, som Hederos säger "två män som båda försöker föra". Den svartvita filmen med pianomusiken till, ger mig lite stumfilmskänsla och har något tidlöst över sig. Vi får dessutom se den oklippta versionen som fortsätter en bit utan musik.

Jesper Waldersten visar också en lite konstfilm som handlar om kärlek. Detta sker utan ackompanjemang och vi får se hur en gammal skrivmaskin skriver "Jag älskar dig" sedan skriver den frenetiskt så att alla bokstavsarmar hamnar på varandra i ett enda kaos.

Jesper Waldersten säger att han lyssnat till Martins låtar minst 300 gånger och det märks eftersom samspelet mellan dem är helt enormt. Walderstens skapade bilder avslutas i samma sekund som musiken tystnar. Hans figurer och bilder som växer fram i takt med det vackra pianospelet av Hederos är som i symbios med musiken.
Det är en intressant och helt annorlunda upplevelse.

Det är något mer än en konsert och bilderna etsas fast på näthinnan. Jag känner mig som sagt lite kluven eftersom jag får en helt annan musikupplevelse då jag får mina egna bilder i huvudet när jag bara lyssnar på musiken. Jag vill dock inte missa en sekund av Walderstens skapande i nuet som är riktigt häftigt.

Eftersom detta var premiär och releasespelning för Martin Hederos album "Piano Solos", som dessutom är Volym I av "Sally Wiola Sessions" och ges ut av Sofia Karlssons skivbolag Sally Wiola Records, så finns de flesta som varit verksamma i projektet med i publiken. Sofia Karlsson är förstås en av dem och fotografen AnnaReet Gillblad vars fotokonst pryder omslaget till albumet, för att nämna några personer.

Jag skulle vilja uppleva konserten om igen eftersom det blev så många intryck att hålla reda på. Detta var mycket mer än bara en konsert, omtumlade och spännande på en gång.

 

Postat den 17 februari 2017

Vemodigt utan att bli nattsvart

Martin Hederos solodebuterar med instrumental platta.

Martin Hederos trivs i det mindre formatet. Utanför TSOOL och Tonbruket har han haft framgångsrika duoprojekt med Mattias Hellberg och Nina Ramsby och samarbetar numera med Sofia Karlsson som även ger ut pianistens allra första soloalbum.

Något oväntat att elorgeln har lagts åt sidan, det är enbart akustiskt piano, salongsmusik som lägger sig mittemellan Jan Johansson och Keith Jarrett. Jag tänker på filmmusik också, och Slottskogen kunde vara ledmotiv till en melankolisk tv-serie. Bitvis anonymt, men stillheten lockar liksom när de folkmelodiska inslagen tar över. Musiken har stråk av vemod - utan att den är nattsvart.

Postat den 17 februari 2017

En fin våning med högt i tak

För oss som lyssnat på Keith Jarretts trippelalbum kan skivor med solopiano vara lätt traumatiserande.

Det undviker Martin Hederos genom att klocka in på dryga halvtimmen, med elva utsökta låtar, som det inte finns en chans i världen att du förlorar greppet om.

Han bjuder in oss till en fin våning med högt i tak, vi promenerar genom skogen ner till festplatsen där spelmansmusik fungerar så bra och vi går även in nere på källarklubben bara för att Martin vill fresta med den allra coolaste melodislingan.

Det är så akustiskt att Martin vid några tillfällen smäller igen pianolocket för att understryka att detta är en lek att ta på allvar.

–––

MARTIN HEDEROS

Piano Solos

(Sally Wiola/Playground)

Betyg: 4

http://www.vf.se/kultur-och-noje/en-fin-vaning-med-hogt-i-tak/