Anna Järvinen

En av Sveriges mest originella och begåvande artisterAnna Järvinen är en stor konstnär i det lilla formatet. Nyligen har hon setts i 10 avsnitt i SVT2 i programmet ”Anna Järvinen och kvinnorna”. Nu kommer det en uppföljning med ytterligare tio program under 2017. 

 

Under hösten utsågs Anna till Årets Sverigefinne med motiveringen:

Årets sverigefinne har gett röst åt det finska språket under 2016. I sina TV-möten med andra kvinnor med finska rötter har hon öppnat sig om sitt liv och om sin komplexa relation till Finland. Även i sitt musikaliska skapande har hon vågat sig över en gräns när hon i år för första gången har släppt en skiva, helt och hållet på sitt eget språk, finska. Priset gick till Anna Järvinen.”

 

Hennes stora genombrott kom med soloalbumet ”Jag fick feeling” (2007). 2009 släpptes uppföljaren ”Man var bland molnen”. Jan Grandvall skrev: Anna Järvinen kliver här fram som en av Sveriges mest originella och begåvande artister. Albumet nominerades till tre Grammis. Två år senare fullbordades 2011 den kreativt häpnadsväckande trilogin med ”Anna själv tredje”. På samtliga album har hon samarbetat med musiker från Dungen. 

Sommaren 2012 gav hon sig ut på turné som support till Lars Winnerbäck och 2012 deltog Anna Järvinen i Melodifestivalen med låten Porslin, skriven av Björn Olsson (Soundtrack of Our Lives) och Martin Elisson (Hästpojken).  Anna Järvinen släppte i april 2015 sitt fjärde album "Buren”. Resan fortsatte och Anna spelade in Buren 2 på finska: ”Ana En Annan”, som betyder Jag ger jag ger inte. Albumet släpptes i Norden oktober 2016.

Kolla

Postat den 4 oktober 2016

Annan. En Anna


Detta är Anna Järvinens senaste album Buren översatt till finska. Anna turnérar i Finland i november. Hon är tvåspråkig och har redan en stor publik i Finland.
Så här skriver hon själv om skivan:


"Annan. En anna.

Den var rosa med äppelblom i en vit oval på. Och med lås. Det var tydligt en dagbok. Jag satt bredvid min kusin Elina i pingisrummet och skulle då börja skriva
Hur gör man? Jag lyckades få ner några rader om nattens båtresa till Stockholm, samt dagens datum 7.1.1978. Jag var åtta år och hade bott i Täby utanför Stockholm i två. Nästan klar, skar jag mig på sidan och blodet ritade ett diagonalt streck på sidan – var det okej i en dagbok? Jag ropade för att kontrollera med mamma och fick ett skratt till svar: ”Lägg bara till ’Oj, nu skar jag mig!’”, men valde att fullända sidan med en ögonförsedd finlandsbåt samt glad sol. 

Det var min första dagboksanteckning och vanan blev ett behov som höll i sig till trettioårsåldern; tillslut på vad som: kvitton, föreläsningsanteckningar, längst bak i almanackor. Åsikten att det var en verksamhet lika fri som det mesta i livet, blev också snabbt min; feeling styrde och de fem språk jag behärskade hjälpte till att uttrycka nyanser i tyngande förnimmelser och känslor. 

Nu skriver jag anteckningar på telefonen och är för snål för fina skrivböcker, fast jag älskar penna på papper. Alla dagböcker ligger nedpackade - vad gör man med dem? 

Finskan var mitt språk till jag fyllde sex. Då blev det mitt förstaspråk, svenskan det andra, engelskan, franskan och italienskan kom till och jag hoppas hinna lära mig ett par till i livet, men det vackraste, gåtfullaste och mest nyanserade är fortfarande suomenkieli och jag har i åratal drömt om att våga skriva musik med sådana ord. Efter fyrtio år i Sverige, som stockholmare och sverigefinsk slutar jag tänka på möjliga felsägningar, det trots att orden halkar ur handen, faller till golvet, lägger krokben, förblir platta och barnsliga, störiga och nästan. Som tur är, sitter ju en sångtext ihop med toner och fraseringar och egentligen har det väl alltid varit så: man blir sällan nöjd, och skulle det hända undrar man vem som skrev det där, så även här. 

Hls Anna Järvinen i Stockholm i april 2016."

TOUR DATES
07.11 Helsinki, Korjaamo 
08.11 Oulu, 45 Special 
09.11 Tampere, Klubi 
10.11 Turku, Dynamo 
18.11 Finlandsinstitutet , Sibeliusinstitutet, Stockholm


"Annan. En anna.

Se oli roosa ja kannessa omenapuun kukkia valkoisella. Lukko tietysti myös. Selvä päiväkirja, ja olin juuri saanut sen. Serkkuni Elina ja minä istuttiin vierekkäin pingishuoneessa ja nyt oli tarkoitus kirjoittaa, mutta miten? Päädyin pariin riviin yön matkasta uuteen kotimaahani, sekä päivämäärään: 7.1. 1978, olin kahdeksan vuotta vanha. Kun luulin olevani valmis, kirjan sivu vihloi (?) sormenpäähän haavan, ja sivuun tuli pitkä viiva verestä – oliko tämä ookoo? Huusin äidille yläkertaan kontrolloidakseni, ja hän vastasi nauraen ”Kirjoita ’Oho, sain haavan!’”. Rauhoitettuna lopetin täten päivän muistiinpanot piirtämällä Silja Linen laivan ja iloisen auringon meren yllä.

Tämä oli ensimmäinen tapaaminen päiväkirjan kanssa ja kirjoittamisesta tuli nopeasti sekä tottumus että pakko. Kolmekymmentävuotiseen saakka kirjoitin melkein koko ajan, kohta mihin tahansa ja missä tahansa. Äidin kommentin viestistä tuli myös oma mottoni: päiväkirjan maailma on täydellisen vapaa: käytin viittä kieltä pystyäkseni ilmaista kaiken joka oli saatava ulos, paperille.

Nykyään kirjoitan harvoin ja olen liian pihi ostaakseni kauniita päiväkirjoja, vaikka kynä paperilla vieläkin on paras. Vanhat päiväkirjat lepäävät laatikoissa, mitä niille pitäisi tehdä: säästäkkö vai heittää?

Suomenkieli oli tapani ymmärtää maailma ensimmäiset kuusi vuotta. Sen jälkeen ruotsista tuli toinen, ja opintojeni kieli, myöhemmin opin innolla englantia, ranskaa, italiaa, ja toivon ehtiväni oppia vielä pari kieltä ennen loppua. Mutta Mestaritontun ja Päivikin sadun kieli on vieläkin ehdottomasti maagisin ja kaunein, ja nyt, neljänkymmen vuoden jälkeen Ruotsissa, kirjoitan tekstejä musiikkiin sillä, vaikken ehkä enään osaa. Onneksi sanoitukset ovat osa musiikkia, ja sitä paitsi koska kirjoittaminen päiväkirjan ulkopuolella on ollut helppoa? Ei minun tietääkseni ikinä. Annan olla ja teen vaan, joka tapauksessa.


Anna Järvinen, Tukholma, 
huhtikuussa 2016."

Postat den 31 augusti 2016

Nytt album och releaseturné

"NYTT ALBUM UTE 23 SEPTEMBER 2016 (PLAYGROUND MUSIC).


"Annan. En anna.


Den var rosa med äppelblom i en vit oval på. Och med lås. Det var tydligt en dagbok. Jag satt bredvid min kusin Elina i pingisrummet och skulle då börja skriva… Hur gör man? Jag lyckades få ner några rader om nattens båtresa till Stockholm, samt dagens datum 7.1.1978. Jag var åtta år och hade bott i Täby utanför Stockholm i två. Nästan klar, skar jag mig på sidan och blodet ritade ett diagonalt streck på sidan – var det okej i en dagbok? Jag ropade för att kontrollera med mamma och fick ett skratt till svar: ”Lägg bara till ’Oj, nu skar jag mig!’”, men valde att fullända sidan med en ögonförsedd finlandsbåt samt glad sol.


Det var min första dagboksanteckning och vanan blev ett behov som höll i sig till trettioårsåldern; tillslut på vad som: kvitton, föreläsningsanteckningar, längst bak i almanackor. Åsikten att det var en verksamhet lika fri som det mesta i livet, blev också snabbt min; feeling styrde och de fem språk jag behärskade hjälpte till att uttrycka nyanser i tyngande förnimmelser och känslor.


Nu skriver jag anteckningar på telefonen och är för snål för fina skrivböcker, fast jag älskar penna på papper. Alla dagböcker ligger nedpackade - vad gör man med dem?


Finskan var mitt språk till jag fyllde sex. Då blev det mitt förstaspråk, svenskan det andra, engelskan, franskan och italienskan kom till och jag hoppas hinna lära mig ett par till i livet, men det vackraste, gåtfullaste och mest nyanserade är fortfarande suomenkieli och jag har i åratal drömt om att våga skriva musik med sådana ord. Efter fyrtio år i Sverige, som stockholmare och sverigefinsk slutar jag tänka på möjliga felsägningar, det trots att orden halkar ur handen, faller till golvet, lägger krokben, förblir platta och barnsliga, störiga och nästan. Som tur är, sitter ju en sångtext ihop med toner och fraseringar och egentligen har det väl alltid varit så: man blir sällan nöjd, och skulle det hända undrar man vem som skrev det där, så även här.


Hls Anna Järvinen i Stockholm i april 2016."


Turnédatum:
2016-09-17 Musik & Talang - Vasa, Finland
2016-11-07 Kulttuuritalo - Helsinki, Finland
2016-11-08 45 Special - Oulu, Finland 
2016-11-09 Klubi - Tampere, Finland 
2016-11-10 Dynamo - Turku, Finland
2016-11-20 Finlandsinstitutet , Sibeliusinstitutet, Stockholm




"ALBUM OUT SEPTEMBER 23 2016 (PLAYGROUND MUSIC).


Annan. En anna.


Se oli roosa ja kannessa omenapuun kukkia valkoisella. Lukko tietysti myös. Selvä päiväkirja, ja olin juuri saanut sen. Serkkuni Elina ja minä istuttiin vierekkäin pingishuoneessa ja nyt oli tarkoitus kirjoittaa, mutta miten? Päädyin pariin riviin yön matkasta uuteen kotimaahani, sekä päivämäärään: 7.1. 1978, olin kahdeksan vuotta vanha. Kun luulin olevani valmis, kirjan sivu vihloi (?) sormenpäähän haavan, ja sivuun tuli pitkä viiva verestä – oliko tämä ookoo? Huusin äidille yläkertaan kontrolloidakseni, ja hän vastasi nauraen ”Kirjoita ’Oho, sain haavan!’”. Rauhoitettuna lopetin täten päivän muistiinpanot piirtämällä Silja Linen laivan ja iloisen auringon meren yllä.


Tämä oli ensimmäinen tapaaminen päiväkirjan kanssa ja kirjoittamisesta tuli nopeasti sekä tottumus että pakko. Kolmekymmentävuotiseen saakka kirjoitin melkein koko ajan, kohta mihin tahansa ja missä tahansa. Äidin kommentin viestistä tuli myös oma mottoni: päiväkirjan maailma on täydellisen vapaa: käytin viittä kieltä pystyäkseni ilmaista kaiken joka oli saatava ulos, paperille.


Nykyään kirjoitan harvoin ja olen liian pihi ostaakseni kauniita päiväkirjoja, vaikka kynä paperilla vieläkin on paras. Vanhat päiväkirjat lepäävät laatikoissa, mitä niille pitäisi tehdä: säästäkkö vai heittää?


Suomenkieli oli tapani ymmärtää maailma ensimmäiset kuusi vuotta. Sen jälkeen ruotsista tuli toinen, ja opintojeni kieli, myöhemmin opin innolla englantia, ranskaa, italiaa, ja toivon ehtiväni oppia vielä pari kieltä ennen loppua. Mutta Mestaritontun ja Päivikin sadun kieli on vieläkin ehdottomasti maagisin ja kaunein, ja nyt, neljänkymmen vuoden jälkeen Ruotsissa, kirjoitan tekstejä musiikkiin sillä, vaikken ehkä enään osaa. Onneksi sanoitukset ovat osa musiikkia, ja sitä paitsi koska kirjoittaminen päiväkirjan ulkopuolella on ollut helppoa? Ei minun tietääkseni ikinä. Annan olla ja teen vaan, joka tapauksessa.


Anna Järvinen, Tukholma,
huhtikuussa 2016."


Promotion: Tommi Muhli tommi@playgroundmusic.com


2016-09-17 Musik & Talang - Vasa, Finland
2016-11-07 Kulttuuritalo - Helsinki, Finland
2016-11-08 45 Special - Oulu, Finland
2016-11-09 Klubi - Tampere, Finland
2016-11-10 Dynamo - Turku, Finland
2016-11-20 Finlandsinstitutet , Sibeliusinstitutet, Stockholm