Jazz i Julton

2009 släpptes det kritiker- och publikrosade albumet Jul på Svenska av och med Georg Wadenius, Arild Andersen och Jan Lundgren. Tidlösa svenska julvisor och psalmer gjordes på ett nytt sätt med jazzinspirerade arrangemang. Albumet såldes i cirka 10 000 ex i Norge och Sverige och togs på turné 2010.

Den stora efterfrågan, och viljan att bygga vidare på julmusiken, fick trion att besluta sig för att återigen förenas i juletid. I år har de dessutom bjudit in Sveriges mest eftertraktade jazzångerska: Rigmor Gustafsson. I mötet mellan dessa artister uppstår Jazz i Julton – både svenska, amerikanska och norska jullåtar av både vokal och instrumental sort. Gruppens gemensamma intresse är den enorma låtskatt som finns i julens musik. Georg och Arild bor i Oslo, Norge, Rigmor har sina rötter i Värmland men bor i Stockholm, och Jan kommer från Ronneby. Alla har de inspirerats av visor från sin hembygd. Georg och Arild som tidvis bott och arbetat i New York och Rigmor som studerat i samma stad har alla tre en förkärlek till amerikanska julsånger och julfirandet ”over there”.

"\

Medverkande:

Rigmor Gustafsson: sång
Georg Wadenius: gitarr, sång
Arild Andersen: kontrabas
Jan Lundgren: piano

RIGMOR GUSTAFSSON

Rigmor Gustafsson är unik på den svenska jazzscenen. Hennes senaste fyra album har samtliga sålt guld! Ett enastående facit som värmländska Rigmor är alldeles ensam om. När Rigmor 2005 belönades med sin första guldskiva för ”Close To You” hade ingen sådan delats ut till en svensk jazzsångerska sedan 1991. Även den gången var det en värmländska som hedrades, Monica Zetterlund och storsuccén ”Varsamt”. Rigmor själv blev årets Värmlänning 2011 och i skrivande stund arbetar Rigmor med nytt material till ett album som beräknas släppas 2013. 2012 har inneburit olika samarbeten med GWO Göteborg Wind Orchestra med vilka Rigmor bland annat tolkat Monica Zetterlunds låtskatt, en turné har även gjort med Norrbotten kammarmusikorkester och sedan har även Rigmor uppträtt på Victoriadagen och gjort flertalet andra turnéer med sin syster Christina Gustafsson och konserter med sin egen kvartett.

LÄS MER HÄR!

GEORG WADENIUS

Georg ”Jojje” Wadenius, har varit professionell gitarrist, kompositör, arrangör och producent sedan 1968. GW är i Sverige mest känd för sina barnvisor – plattorna ”Goda’, Goda’” (text Barbro Lindgren) och ”Zzoppa” (text Kenneth Gärdestad) samt musiken till ”Kalles Klätterträd”.

GW blev tidigt uppmärksammad for sin medverkan i gruppen ”Made in Sweden” (1968-70) samt för ett flertal insatser på skivor med Cornelis Vreeswijk, Pugh Rogefeldt, Berndt Staf, Björn J:son Lind och otaliga andra. GW har sedan levt 20-25 år i USA, där han spelade 3,5 år med Blood, Sweat and Tears (1972-5), senare med husbandet i Saturday Night Live (1979-85), samt turnerade med Roberta Flack (‘80), Luther Vandross (‘81), Simon and Garfunkel (‘82) och Steely Dan (‘94). Han var under 1980-talet en av de 4-5 mest anlitade gitarristerna i New York vid inspelningar av CD (Grace Slick, Diana Ross, Aretha Franklin, Luther Vandross, Dionne Warwick, Donald Fagen, Michael Franks, Joe Thomas, m.fl.) och tusentals reklamsnuttar.

GW har nu återvänt till Skandinavien och är sedan 15 år bosatt i Oslo. Dessutom arbetar han som gitarr solist med storband och andra lokala grupper samt har de senaste åren varit kapellmästare vid Polarprisets konsert.
Som studiomusiker har han gjort några uppmärksammade inhopp med Backstreet Boys (”Show me the meaning of being lonely”) och Kent (”Sverige”).

LÄS MER HÄR

ARILD ANDERSEN

Arild har varit en av Europas ledande basister i mer än trettio år. Arild började sin karriär som medlemmarna i Jan Garbarek Quartet (67-73) Gruppen inkluderade även Terje Rypdal och Jon Christensen. I samma period arbetade han även med Norska sångerskan Karin Krog och spelade också med Phil Woods, Dexter Gordon, Hampton Hawes, Johnny Griffin, Sonny Rollins, and Chick Corea. Arlid har även arbetat med Don Cherry och George Russell.

Åren 1972-74 besöktes New York många gånger och Arild arbetade med Stan Getz Quartet, Sam Rivers trio, Sheila Jordan, Steve Kuhn and Paul Bley. 1974 startade Arild Andersen sin egen kvartett som turnerade i Skandinavien och i Europa and spelade in 3 album med skivbolaget ECM. Arild har också haft  ett samarbete med sångerskan Radka Toneff på 70 och 80 -talet.

De senaste åren har Arild Andersen arbetat med att kombinera norsk folkmusik med improviserad musik ett av de mest kända samarbeten han gjort detta med är med Kirsten Braaten Berg Norges ledande folkmusiksångerska.

Läs mer här:

JAN LUNDGREN

En av Sveriges ledande och mest mångsidiga pianister Jan Lundgren, föddes i Kristianstad i slutet på 60 –talet och växte upp i Ronneby, Blekinge  där han började spela piano redan som femåring. Senare gick han musik högskolan i Malmö där han upptäcktes av Arné Domnerus som såg till att han fick spela med andra stjärnor såsom Putte Wickam och Bernt Rosengren. Debutalbumet ”Conclusion” släpptes 1994. Sedan dess har Jan ständigt arbetat med sin trio eller med andra artister i många olika genrer. Precis som Jan Johansson, Bobo Stenson och Esbjörn Svensson räknas han som en av Sveriges absolut främsta pianister. Jan kan konsten att ta oss lyssnare på en resa genom tid och rum oavsett genre. Klassiskt, nordisk folkmusik, jazz, och afroamerikansk musik så blir alltid till en unik helhet genom hans särskilda tolkningar och sätt att spela.

LÄS MER HÄR:

Postat den 17 december 2012

Fin stämning med jazzljus

Jazz i julton med Rigmor Gustafsson, Jan Lundgren, Georg Wadenius och Arild Andersen. Mejeriet, Lund, 15.12.


Wadenius, Andersen och Lundgren gjorde 2009 ”Jul på svenska”, ett av de bästa julalbumen på senare år. Trion tog avstamp i Jan Johanssons klangvärld och modellen att kombinera jazz, folkton och julsånger gav musikerna många olika möjligheter. Skivan visade med eftertryck att det går att skapa gedigen julstämning även om man broderar ut melodierna och improviserar.
Lördagens ”Jazz i julton”-konsert levde upp till plattans standard, framför allt i andra halvlek där musikanterna verkligen tog för sig. De fyra delade då upp sig i mindre grupper och öppnade lek-kranen. Bland annat fick vi en lyckad ”Santa Claus Is Coming to Town” från världstoppbasisten Andersen och Rigmor Gustafsson som duellerade finurligt. Duon Wadenius och Lundgren drog ut på den finstämda ”Jag vet en dejlig rosa” (ingen julsång, men stämningsmässigt rätt) med läckert sparsmakade solon och Rigmor Gustafsson signerade en fin, hemtam version av Joni Mitchells ”River”.
Sångaren har förstås en nyckelroll när det kommer till julmusik, även om mycket här gjordes instrumentalt. Jag känner inte att Gustafsson på allvar kan gå in i och bära fram eftertänksamma sånger på svenska, konstpauserna mellan orden känns till exempel onaturliga. Hennes kvaliteter dyker upp i det snabbare, amerikanska och mera improviserade. Gamla ”Silver Bells” med Lundgren på lekfullt ”speldosepiano” satt bra, liksom ”Let It Snow” med gott sväng och en New Orleans-pulserande ”Rudolph, the Red-Nosed Reindeer”.
Konserten dominerades av ett smakfullt lugn med plats för snabba ryck. De tre instrumentalisterna byttes av i korta solon, fyllde i bakom varandra och växeldrog låtarna. Jan Lundgrens vackra hymnlika ”Almas vaggvisa” hade jultycke, ”Staffan var en stalledräng” fick en skönt stompig tolkning och Jojje Wadenius luftade sin gamla specialitet, gitarrsolo och ordlös sång unisont.


Postat den 14 december 2012

Nästan lite väl högtidligt

Jazz i julton
Sång: Rigmor Gustafsson
Piano: Jan Lundgren
Gitarr: Georg Wadenius
Kontrabas: Arild Andersen
Culturums konsertsal
Två silverkandelabrar med fem brinnande ljus i varje ramade in scenen. Inte därför att pianisten Liberace skulle glänsa ikapp. Nej, det var Jan Lundgren med vänner som skulle spela och lugna ner oss inför julen.
Alltså fanns det inte en glitter­girlang på scenen, ingen julgran, inga smällkarameller, inga pepparkaksgubbar. Bara ljussättning med tio röda spotlights. Ett tag funderade jag faktiskt på om inte hela kvällen blev lite väl högtidlig, nästan religiös, så vi borde varit i en kyrka. Betle­hemssångerna inledde långsamt, och sedan kom den ena psalmen och sakrala sången efter den andra, lika värdigt och sparsmakat klangskön.
Nu var vi i en konsertlokal, och jag hade nog väntat mig att dessa fyra supermusiker skulle ha lekt och lattjat runt med några fartiga jullåtar. En del fick vi, som en snärtigt kort lek med Staffans­visan. Och en kanon på melodisnutten till en ”Fröjdefull jul vi få”.
Men mest blev kvällen en njutning. Det lät helt enkelt underbart varmt men ändå klart om musiken, hela tiden så att Arild Andersens fingerfärdiga basspel bottnade och sjöng utan att booma och så att tonerna gick att höra.
Jan Lundgrens pianospel glittrade aldrig för sakens skull. Nog kunde han göra slingor av sextondelar runt melodin, ibland även mer originella trioler. Ofta påminde han om Jan Johanssons folkliga jazzspel, ibland om Nils Lindberg, någon gång om Bengt Hallberg.
Trummor saknade jag inte denna gång. Ibland kunde Jojje Wadenius gitarr markera rytmerna, men i minnet finns mest hur han ensam med bara komp på basen kunde levandegöra ”När det lider mot jul”. Rigmor Gustafsson måste ha varit jätteförkyld, det störde en del i början. Men vilken prestation att sjunga upp sig så mot slutets ”Gläns över sjö och strand” och ”Stilla natt” med alla tonartsbytena. Tänk dig henne frisk med ”A child is born”.


Av: Fride Jansson / sn.se

Postat den 14 december 2012

En julhöjdpunkt för jazzälskare

Samtidigt som det gått inflation i julshower de senaste åren verkar annorlunda koncept fortfarande fungera. Jazz i julton har allt som krävs för att bli en stående tradition, skriver Andreas Jakobsson.

De senaste åren har det gått inflation i julshower. Det gäller främst de ordinära koncepten där publiken ges precis vad man tror att de vill ha i form av urvattnade versioner av klassiska julsånger. Samtidigt som flera sådana turnéer har fått ställa in på grund av bristande biljettförsäljning går julkonserter som sticker ut och erbjuder substans och kvalitét fortfarande bra. Till de senare hör Jazz i julton.

När Georg Wadenius, Jan Lundgren, Arild Andersen och Rigmor Gustafsson bjuder på julmusik är det långt ifrån något plastkommersiellt publikfrieri. De tre inledande numren på Katalinkonserten är nästan provocerande lugna, även om arrangemangen och improvisationerna ändå gör att det spritter av liv under ytan.

Jojje Wadenius berättar att det var musik som fick honom att tycka om jularna som barn och att när han bestämde sig för att göra en julskiva så satsade han på något radikalt annorlunda jämfört med det mesta på marknaden. Resultatet blev Jul på svenska som sålde i 10 000 exemplar i Norge och Sverige. Även den efterföljande turnén blev en succé och nu två år senare är de tillbaka, den här gången med Rigmor Gustafsson på sång.

Att ta in henne i gemenskapen var förstås ett lyckat drag. Gustafsson har ett register som kan gestalta vilka slags känslor som helst, och julkänslor är inget undantag.

Att Jazz i julton är ett välbehövligt alternativ inom den skandinaviska julmusikfloden råder det ingen tvekan om. Man känner dock lätt att Wadenius och de andra är lite väl insnöade på idén om att det ska vara just ett alternativ. Det hade gärna fått rycka loss och hoppa ur den stillsamma jazzlunken lite oftare.

Rigmor Gustafssons tolkningar av amerikanska julklassiker som Rudolf the rednosed reindeer och Santa Claus is coming to town drar åt det hållet, men det hade gärna fått hända fler gånger och kraftigare. Konceptet känns så gjutet att man hade kunnat kosta på sig det utan att något gick förlorat.

Vid sidan av den parentesen har Jazz i julton allt som krävs för att bli en stående tradition om artisterna själva vill. För älskare av jazz i den mer eftertänksamma genren är julens höjdpunkt i Uppsala över redan tolv dagar före dopparedan.


Av: Andreas Jakobsson / unt.se