Kent Sidvall

”Jag kör tills det går åt helvete.”/ Kent Sidvall

Det var i SVT dokumentären ”Väget till vansinnet” ur serien ”Det är inte så dumt att bli gammal” som Sverige blev bekant med Kent Sidvall.

Filmen berättar om Kents svåra väg från botten till toppen. Han berättar att ”Jag levde som om var dag var den sista. Tänkte, nu ska jag bara supa och invänta döden. Men med hjälp av musiken har jag fått tillbaka min ambitioner igen”.

Förutom ”Vägen till vansinnet” har Kent även skrivit en bok om sitt liv. I boken ”En lång och komplicerad historia” får vi bl.a. veta om hans barndom, hans tid med mormonerna, att han varit död i 15 minuter och mycket mer.

Och nu är det dags för nästa projekt. I september släpper Kent Sidvall ett album bestående av sina favorit cool jazz låtar. ”Autumn Leaves”, ”Summertime”, ”My Funny Valentine” m.fl. får sig en ny skepnad i Kents rökiga tolkning. 

Postat den 7 oktober 2016

Kent Sidvalls revansch i samhället: Från helvetet till scenen

"Jag kör tills det går åt helvete" / Kent Sidvall


Det var i SVT-dokumentären ”Vägen till vansinnet” ur serien Det är inte så dumt att bli gammal” som Sverige blev bekant med Kent Sidvall. Filmen berättar om Kents svåra väg från botten till toppen.
Klicka HÄR för att se dokumentären.


Han berättar: 
- ”Jag levde som om var dag var den sista. Tänkte, nu ska jag bara supa och invänta döden. Men med hjälp av musiken har jag fått tillbaka min ambitioner igen”.

Förutom ”Vägen till vansinnet” har Kent även skrivit en bok om sitt liv. I ”En lång och komplicerad historia” berättar han öppet om sin barndom, tiden med mormonerna, tiden som hemlös och att han varit död i 15 minuter.

Nyligen släppte Kent Sidvall ett album bestående av sina egna favoritlåtar inom cool jazz. Standards som ”Autumn Leaves”, ”Summertime”, ”My Funny Valentine” m.fl. får sig en ny skepnad i Kents rökiga tolkning. 

MTAs grundare Hilda Sandgren berättar själv om sitt första möte med Kent:

- "Kent Sidvall och jag träffades första gången 1997 när han var hemlös och kom in till ICA-butiken där jag jobbade i Mörby C. Jag ertappade honom på bar gärning för snatteri och ringde polisen.

På informationstavlan i fikarummet hängde vi bilder på de som snattade i butiken med deras namn under bilderna. 
Där hängde hans bild på personaltavlan i något år. 
Jag kallade honom för "Snattaren". 
Jag såg honom i tunnelbanan bland andra snattare och löst folk i flera år framöver och sedan försvann han! 
...Tills förra året då Åsa Blancks dokumentärserie "Det är inte så dumt att bli gammal" gick på SVT och Kents avsnitt "Vägen till vansinnet" plötsligt dök upp framför mig!
 Jag skrattade och jag grät en skvätt. 
Så märkligt rörande att lära känna "Snattaren" och hans liv, som till slut efter 57 års ålder vänt mot det bättre som i en lycklig saga."