Postat den 19 februari 2017

Recension: Omtumlande möte mellan musik och konst

Martin Hederos har precis släppt sitt första solo album. Musiken från albumet albumet framförde han ikväll på UKK tillsammans med konstnären Jesper Waldersten. Det blev ett spännande möte för många sinnen.

Det är nedsläckt i konsertlokalen med en mycket sparsam belysning på scenen, när kvällens båda artister Martin Hederos och Jesper Waldersten kliver ut på den. Walderstens bilder och ibland texter projiceras på en stor duk bakom Hederos som sitter vid sin flygel. Det första som händer är att Waldersten skriver en text. Det står till slut så här:

"Sträcker ut fingrarna

efter modersmjölk

och bläck

efter förkolnad

snö

hur ska det gå?"

Detta kan säkert tolkas på många olika sätt. Min tolkning blir att deras projekt är nyfött och med bläck ska konst skapas och det finns en osäkerhet hur det ska gå. Dessutom är titeln på det första stycket "Hur ska det gå?".

Överhuvudtaget så lämnar Walderstens framväxande bilder i takt med musiken rum för egna tolkningar. Det som slår mig är att jag ibland tappar fokus på musiken för att jag koncentrerar mig så mycket på de framväxande konstverken. Eftersom jag har hört musiken innan konserten så vet jag ändå hur vacker den är.

Vid något tillfälle så spelar Martin Hederos utan något som visas visuellt och då framträder musiken mycket tydligare för mig. Waldersten berättar att bilderna inte sparas efteråt. Vi får se dem här och nu. Hederos berättar att hans soloskiva släpptes igår men att detta inte är någon solospelning eftersom han gillar att ha sällskap på scenen.

Ett humoristiskt inslag blir när Martin spelar en polska och de visar en film när de två männen dansar med varandra, som Hederos säger "två män som båda försöker föra". Den svartvita filmen med pianomusiken till, ger mig lite stumfilmskänsla och har något tidlöst över sig. Vi får dessutom se den oklippta versionen som fortsätter en bit utan musik.

Jesper Waldersten visar också en lite konstfilm som handlar om kärlek. Detta sker utan ackompanjemang och vi får se hur en gammal skrivmaskin skriver "Jag älskar dig" sedan skriver den frenetiskt så att alla bokstavsarmar hamnar på varandra i ett enda kaos.

Jesper Waldersten säger att han lyssnat till Martins låtar minst 300 gånger och det märks eftersom samspelet mellan dem är helt enormt. Walderstens skapade bilder avslutas i samma sekund som musiken tystnar. Hans figurer och bilder som växer fram i takt med det vackra pianospelet av Hederos är som i symbios med musiken.
Det är en intressant och helt annorlunda upplevelse.

Det är något mer än en konsert och bilderna etsas fast på näthinnan. Jag känner mig som sagt lite kluven eftersom jag får en helt annan musikupplevelse då jag får mina egna bilder i huvudet när jag bara lyssnar på musiken. Jag vill dock inte missa en sekund av Walderstens skapande i nuet som är riktigt häftigt.

Eftersom detta var premiär och releasespelning för Martin Hederos album "Piano Solos", som dessutom är Volym I av "Sally Wiola Sessions" och ges ut av Sofia Karlssons skivbolag Sally Wiola Records, så finns de flesta som varit verksamma i projektet med i publiken. Sofia Karlsson är förstås en av dem och fotografen AnnaReet Gillblad vars fotokonst pryder omslaget till albumet, för att nämna några personer.

Jag skulle vilja uppleva konserten om igen eftersom det blev så många intryck att hålla reda på. Detta var mycket mer än bara en konsert, omtumlade och spännande på en gång.